Jag har tungt att andas och det susar i öronen, kallsvettas och känner mig inte riktigt helt "närvarande" nåt känns fel, men jag vet inte riktigt vad.

Ska nog försöka sova snart, får se hur det går, men hoppas verkligen att jag får fler än fyra timmars sömn inatt.

Det känns som att datorn är mil bort och att jag är pytte pytte liten. Känner mig inte mänsklig just nu, känner mig som en liten myra. Och mina armar känns också jätte, jätte långa minst två meter. Känns som att jag inte är i min egen kropp utan en bit ovanför. Det känns som att jag ser ner på mig själv uppifrån och jag kan inte andas normalt. Ser inte normalt utan på något konstigt sätt som som jag inte kan sätta ord på just nu. Är jag fortfarande en människa?

Känner att jag inte tål ljud just nu. Liksom skär i hela huvudet när folk pratar med mig vill bara skrika åt dem att hålla käften, men det kan jag ju inte göra. Skulle aldrig stå ut med mig själv om jag gjorde det heller är så fel när de liksom inte har gjort något annat än att öppna munnen och prata.

Har typ tunnelseende känns det som, ser inte riktigt normalt, men vet inte om det är tunnelseende. Kan inte riktigt förklara hur jag ser faktiskt, svårt att förklara. Är dessutom väldigt tung i huvudet och halvt yr och borta känner mig inte 100% närvarande.

 Jag är vaken nu, somnade halv tre eller ja tidigast halv tre i alla fall. Men jag klarade natten UTAN självskador vilket känns bra för en gångs skull.

Idag ska jag träffa U och gå på stan med henne. Hr även samtal md min KP om typ en halvtimme. Sista samtalet, eller ja har stor möte imorrn så näst sista samtalet innan hon går på FEM veckors semester!
Visste förstår ju att de måste ha semester, men ens mående tar liksom inte semester. Skulle ju vara skönt om det gjorde det, men tyvärr inte.