Det smäller en atombomb utanför ditt fönster
Du skrattar åt förödelsen min vän
utan vetskap om att det är dina känslor som är dödade
Det smäller och smäller och smäller
men du bara skrattar i takt med vindens andetag

Det blir kaos utanför ditt fönster
Med vetskapen om att du inte är dödlig
leker du med döden var dag
Men du luras lilla vän ty ingen är odödlig
inte ens du

Det spricker bland molnen och blottar en blå himmel
men i ditt inre är allting svart och fult
Du skrattar med hämnd i rösten
och lipar åt livet som vände i farstun
Ty livet det var inget för dig min vän 

Jag går sönder i dess fulla bemärkelse

Kvävs av mig själv

och mina tankar

Det blir kaos i mitt inre

när jag försöker överleva

tills imorgon

Jag är tillbaka där igen
där allt började 
och där allt ska få ett slut
Minnen från förr
Skrik och lekande barn
Backen upp till entrén
och bilar som barnen leker med

Jag var tillbaka där igen
På stället där allt började
och där det skulle fått ett slut
Men jag föll igen
Ner, ner, ner
Minnen som äter och förgör

Jag var tillbaka där igen
där sjukdomen blev min vardag 
och jag blev inget annat än papper i en journal
Med nålar och stick 
men med arga minner och hård ord
Jag bara föll
värre än när jag var barn
Men det var "tonårskrångel"
Var vad de kallade det

Jag var tillbaka där igen
Dit jag aldrig ville återkomma
friskföklarad men ändå sjuk
men på ett annat sätt
än när jag var det lilla oskyldiga barnet 

Jag var tillbaka där igen
lekterapin och läkare
Där barnen ska läka och bli hela
bearbeta och förstå
Men jag blev aldrig frisk

Jag krossade världen
med mina bara händer
Sandkorn som föll och föll
ner i vattnet
Grusade hopp till aska
och världen till sand
Jag krossade världen idag

Likt en såpbubbla så krossas du mot marken
Spricker så lätt när någon nuddar
Likt drömmar som krossas
”Krasch, krasch”
Men du skär dig på de krossade drömmarna
där de ligger krossade på marken

Likt en såpbubbla så lätt i luften den flyger
flyr du dagens drömmar
Bort från verkligheten till fantasi
”Fly, fly lilla vän”
Dina fötter lämnar blod på golvet
där du dansar med döde­n i din famn

Likt en såpbubbla så skör
spricker vid minsta vindpust
Men du skär dig på det krossade glaset

Det dunkar

dunk, dunk, dunk

huvudet känns som att det ska sprängas

Fullt med tankar,

krav och meningslöst dravel

Dunk, dunk, dunk

det dunkar

och jag vet inte vad jag ska göra

Det skriks i mitt huvud

tyngdlösa skrik som ekar

och studsar som väggarna

och taket

Dunk, dunk, dunk

det skriks

och jag vet inte vart jag ska ta vägen

med mig själv

Speedad in till förbannelse

att inte veta om man är i gränslandet

Surr i huvudet

och en dimma

En osammanhängande kropp

som inte finns

Där jag inte existerar

i världen

Hjärtat dunkar

snabbt, snabbt, snabbt

men jag andas inte syre

Hastigt insjuknar jag i en hopplös depression
Ljuden försvinner och jag ser bara ljus
i ett enda stort moln
Ett hopplöst dilemma
mellan livet och döden
Jag dansar,
dansar med döden som min kavalejer
Skriker mig hes till förbannelse och tvivel
Jag insjuknar hastigt
och jag vet inte längre om att jag finns