Jag vräkte i mig chips och dip förut, men det kom upp igen. Kände mig så äcklig. Men ska försöka att INTE fortsätta med det beteendet då blir mitt blodvärde så dåligt inte bra det eftersom att jag redan har dåligt blodvärde.

Jag vet att jag lever och andas, men finns jag verkligen? Ibland kan man undra. Jag vet att folk ser och pratar med mig, men existerar jag verkligen? Eller är det bara i min fantasi?

Jag skulle inte kalla mig deprimerad, för det tycker jag inte att jag är, eller jo kanske deprimerad, men inte djupt deprimerad, tror jag även fast mina tankegångar nog ofta går som hos en som är djupt deprimerad, men är jag verkligen frisk? Eller är jag djupt deprimerad fortfarande? Även fast jag skrattar och faktiskt har KUL ibland och kan njuta av livet. Ändå går mina tankegångar som hos en väldigt sjuk människa rätt ofta.

Jag är så förvirrad, vet liksom inte vad eller vem jag är. Eller om jag bara leker en lek med mig själv och mina känslor. Jag kanske inte alls är deprimerad utan bara inbillar mig allt? Det kanske är så att jag inbillar mig allt egentligen och att jag mår toppen och är glad och fridfull.

Visst jag vaknade med panik inatt och kunde inte andas eller prata. Jag ville bara skrika, men kunde inte, det tog bara stop i halsen. För några nätter sen, jag vet inte om jag drömde eller om det verkligen hände, men jag skrek och hoppades att någon skulle höra mig och komma och bara krama och trösta mig. Men jag vet inte om jag verkligen skrek eller om jag drömde att jag skrek. Skumt det där egentligen att inte veta.

Varit på Skansen idag med min DV. Det va riktigt kul och jag mådde bra hela dagen. Imorrn ska jag till sjukhuset och de ska kolla min arm, är lite nervös eftersom att jag inte har lagt om den så ofta som jag skulle, men jag va ju på sjukhuset och sen på försäkringskassan så jag har liksom inte kunnat. Hoppas de förstår det och hoppas att såret ser bättre ut än förra gången

Vaknade med panik

Ångest, så jävla mycket ångest. Vill bara lägga mig ner och skrika, men kan inte, vågar inte, får inte.
Det är fel i mitt huvud nu, kan inte beskriva det, men jag vet att det är fel, så jävla fel. Jag känner det i hela mig, i kroppen, i själen, i huvudet. Det går bara inte att sätta ord på det. 

Börjar känna mg ångestfylld ign, men SKA klara den här natte utan självskador har jag BESTÄMT ska ju till Skansen imorrn och dit vill jag verkligen så jag kan fota...

Men borde bli sovtrött snart tycker jag, eller snarare tillåta mig själv att bli trött tror jag, är trött egentligen men vägrar nog känna det för jag är rädd att drömma "självskadedrömmar" inatt igen. Igår natt drömde jag om att jag tog en överdos, snacka om att vara triggad när man vaknar liksom...