Jag vill berätta min historia, men orden kommer inte riktigt ut. Och egentligen vad har jag att berätta? Inte mycket, visst har mina händer och min blodsjukdom, men inte mycket annat som gör att jag mår som jag mår, bara två diagnoser jag aldrig kommer bli av med. De kommer förfölja mig resten av mitt liv. Troligtvis kommer ag väl lära mig leva med dem, men just nu är det svårt, riktigt svårt.

Det känns som att jag förgäves försöker kämpa mig uppåt, men som att det inte riktigt går just nu. Det känns som att någon håller emot, håller mig kvar här nere, men varför? Det får jag inget svar på, jag vill ju INTE vara här, inte här i allt svart. Jag vill njuta av livet, men visst jag är rädd för det, riktigt jävla rädd egentligen för jag är så van vid allt svart.

Jag orkar liksom inte riktigt nu, jag orkar knappt duscha, eller ens sova. Sova känns verkligen tungt på något konstigt sätt, kan inte riktigt förklara varför. Det är bra skrämmande och jobbigt.